Flickan på bron
Hon står på broräcket och tittar ner. Hon vill hoppa men något hindrar henne från det. Det där lilla modet som hon alltid har saknat, saknas fortfarande. Hon funderar på om det blir lättare om hon vänder sig om och blundar, bara råkar ta ett steg tillbaka, men det går inte. Hon vet inte vad hon ska ta sig till, vill inte leva mer men vågar inte hoppa.
Allt började när hon började sjuan. Hon började i en ny skola och vännerna hon hade med sig från mellanstadiet var inte några vänner att hålla fast vid. De började frysa ut henne och när de skulle hitta på någonting hela gänget fick hon aldrig vara med.
Hon vill inte vara tjejen med det dåliga självförtroendet som ingen annan än hennes familj tycker om.
Hade hon inte kunnat vara lite mer som sin bror? Alla gillar honom. Han är glad, har självförtroendet och framförallt så har han vänner.
Flickan vet att hennes bror kommer försvara henne om hon ber honom. Att hon inte kommer vara utfryst mer men vill man att ens vänner ska vara tvingade att umgås med en, tills de faktiskt accepterar det?
Nu går hon i nian och allt blir bara värre. Hela skolan pratar bakom hennes rygg. Hennes klasskompisar har börjat lägga anonyma lappar i hennes skåp. På dem står det ”du är ful. Kan du inte bara sluta här?” och ”vi tycker inte om dig”
Flickan vill inte prata med någon om det som har hänt. För vem skulle hon prata med? Om hon pratar med mamma och pappa skulle de bli så oroliga och vilja ha ett föräldramöte med hela klassens föräldrar och hon tror bara att allt skulle bli värre då.
Om hon pratar med sin bror skulle allt också bara bli värre. Han skulle säga att hon ska stå på sig och vara sig själv, men det är ju när hon är sig själv som de inte vill veta av henne.
Hon tycker helt enkelt att det är lättare att hålla allt för sig själv så det är vad hon gör och nu står hon där på räcket och tittar ner, vågar inte hoppa.
Flickan hör något bakom sig. Hon vänder sig om och ser en katt komma ut ur buskarna. Den kollar på henne med sina gula ögon och går mot henne. Flickan är rädd för två saker och det är katter och höga höjder.
Om hon bara rör vid katten en gång vet hon att hon kommer klara av att hoppa från den höga höjden. Det kommer ge henne kicken att klara det.
Flickan hoppar ner från räcket och låter katten komma fram och stryka sig mot henne, hon står med andan i halsen och tillslut klappar hon till och med katten. När katten springer därifrån klättrar flickan upp på räcket igen.
Hon förstår nu att hon kommer klara detta, hon står och kollar ut och tar det där klivet ut som inte vågade för tio minuter sedan, hon har aldrig känt sig starkare än nu.
