Att falla, ta sig upp och falla igen
Jag faller tar mig upp och faller igen. Just nu orkar jag verkligen inte mer. Det här med att bara sitta i soffan och vila knät gör mig jävligt deprimerad och jag vill inte sitta här längre...
Och jag lovade mig själv att aldrig mer falla för Honom. Men nu har jag gjort det och jag har fallit ordentligt. Jag vet att jag inte borde för vi har vart där så många gånger förr men när Han ringer och vill sova hos mig och jag bara smälter!
Jag vill börja rida igen. Upp på hästryggen och iväg. Jag saknar pollarna. Att kolla på ridlektionen i torsdags gjorde ju inte abstinensen bättre precis.
Jag har omtenta i morgon och på fredag och så har jag fått veta att jag kuggat en till. Jag har klarat hälften än så länge och jag vet inte vad jag känner just nu. Fortsätta försöka plugga eller hoppa av och jobba istället?
Kan någon hjälpa mig ur det här?
