Det känns konstigt att du inte längre är med oss<3

Du var den som lärde mig att vissa delar i ridningen inte var farlig. Du var den första jag red, den första jag galopperade på, den första jag hoppade med, den första och enda jag hoppat barbacka med. Det var alltid du och jag, inget kunde skilja oss och nu finns du inte längre. Jag har bävat för dagen när jag får veta att du inte längre finns och tårarna rinner ner för kinderna men jag vet att du har det så mycket bättre i Trapalanda med din underbara Bagheera. Jag kommer sakna dig min fina, fina pojke <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0