malinnilzon

Det är så jobbigt när hjärtat och hjärnan vill två helt skilda saker.

Mitt hjärta vill verkligen att allt ska bli bra, det tycker att det borde vara du och jag. Det hade funkat perfekt, det vet hjärtat.

Men så kommer vi till hjärnan som tvivlar. När du beter dig som du gjorde igår, som att du är typ 15 så tänker hjärnan "glöm bara det som var, gå vidare".

Det är inte lätt att bara gå vidare och låtsas som ingenting. Hjärtat tror att om det bara var vi så skulle du inte bete dig som du gör men hur gör man?

Lyssnar man på hjärtat eller hjärnan?